Att få ta en promenad är ju bland det bästa jag vet. Att få springa omkring och nosa ... ah ... vilken lycka för mig. Vet ni hur mycket dofter det finns? Massor .. jag lovar. För någon vecka sedan hittade jag en sådan där härlig doft. Kände bara att så vill jag lukta. Så man rullar sig där och njuter då hör man mattes röst, som ropar: - Charlie!! Det lät som hon var arg. Undrar varför. Vill ju bara lukta gott. Men ... det blev en dusch när vi kom hem. Där hade då inte jag något att säga till om. Måste klura ut hur jag ska slippa den där duschen och lukta så där illa, som man gör efter en dusch. Man luktar inte som en hund ska lukta.
När vi går våran promenad kommer vi till en hage, där det går några jätte stora djur. Vet inte vad det är, men tror inte att det är hundar i alla fall. De varken morrar eller skäller på mig. Så luktar det konstigt på något vis. Matte är inte klok, för hon går fram till dem. Jag försökte stoppa henne, för tänk om de bits. Men matte skiter i vad jag säger. Troligen för att hon inte förstår vad jag säger. Det värsta var att hon sa att de här jätte sakerna var söta. Var då någonstans tänkte jag. Och då blir jag lite avundsjuk faktiskt.
Nu är det ju så att jag inte vill visa att jag är rädd. För vem vill bli kallad för fegis?
Så jag var ju också tvungen att nosa på dem. Gissa vad som hände ... vov .. de backade undan. De blev rädda för mig. Japp ... då växte man lite igen då ... vovvov ..
Till nästa gång ... vov på er.